Frihetsberövad anhörig
Att en närstående blir frihetsberövad kan vara mycket påfrestande. Här förklaras skillnaden mellan gripande, anhållande och häktning, vilka tider som gäller och vilka lagregler som styr.
Gripen, anhållen eller häktad – vad är skillnaden?
Orden beskriver olika steg. De ska inte användas som synonymer.
| Status | Vem beslutar? | Vad innebär beslutet? | Viktig tidsgräns |
|---|---|---|---|
| Gripen | Vanligtvis polis | Ett akut och tillfälligt frihetsberövande. Personen ska förhöras så snart som möjligt och åklagaren ska därefter omedelbart besluta om anhållande eller frigivning. | Ingen generell regel säger att gripande alltid får pågå ett visst antal timmar. Processen ska gå skyndsamt. |
| Anhållen | Åklagare | Personen hålls fortsatt frihetsberövad medan åklagaren utreder om häktning ska begäras. | Häktningsframställan ska göras utan dröjsmål och senast klockan 12 den tredje dagen efter anhållningsbeslutet. |
| Häktad | Domstol | Domstolen har beslutat att frihetsberövandet ska fortsätta. Beslutet förutsätter lagliga häktningsskäl och ska vara proportionerligt. | Häktningsförhandling får aldrig hållas senare än fyra dygn efter gripandet eller verkställigheten av ett anhållningsbeslut i personens frånvaro. |
En vanlig tidslinje under de första fyra dygnen
Gripande
Polisen frihetsberövar personen och underrättar åklagare. Den misstänkte informeras om misstanken och skälet för frihetsberövandet.
Inledande förhör och försvararfrågan
Polisen håller ett inledande förhör. Den misstänkte har rätt till försvarare och kan begära en namngiven advokat. Vid brådskande behov kan domstolens beredskap pröva frågan även utanför vanlig kontorstid.
Åklagarens beslut
Åklagaren beslutar om frigivning eller anhållande. Fortsätter utredningen kan ytterligare förhör och andra utredningsåtgärder genomföras.
Häktningsframställan
Om åklagaren vill att frihetsberövandet ska fortsätta lämnas en häktningsframställan till tingsrätten. Den anhållne och försvararen ska om möjligt genast underrättas.
De tre stegen och lagreglerna
I brådskande fall får en polisman gripa en person om det finns skäl att anhålla personen, det vill säga om förutsättningarna för anhållande är uppfyllda och beslutet inte kan avvaktas (24 kap. 7 § rättegångsbalken).
En gripen person ska så snart som möjligt förhöras och sedan släppas eller anhållas.
Åklagaren beslutar om anhållande. Den anhållne får normalt inte ha besök eller telefonkontakt under anhållandetiden.
Åklagaren ska göra en häktningsframställning utan dröjsmål, senast klockan 12 tredje dagen efter anhållningsbeslutet. Har personen anhållits i sin frånvaro räknas fristen i stället från den dag då anhållningsbeslutet verkställdes. Därefter måste personen släppas eller häktas av domstol.
Häktning beslutas av domstol. Den häktade sitter i regel på ett häkte och kan ha restriktioner, till exempel förbud mot besök.
Häktning får som huvudregel ske om det finns sannolika skäl för brottsmisstanke, brottet når föreskriven strafftröskel och minst ett särskilt häktningsskäl föreligger.
Tidsfrister
- Gripande
- Personen ska förhöras utan dröjsmål och försättas på fri fot eller anhållas.
- Anhållande
- Häktningsframställning ska göras utan dröjsmål och senast klockan 12 tredje dagen efter anhållningsbeslutet (24 kap. 12 § rättegångsbalken).
- Häktningsförhandling
- Häktningsförhandling ska hållas senast fyra dygn efter gripandet, eller efter verkställigheten av ett anhållningsbeslut som har fattats i den misstänktes utevaro (24 kap. 13 § rättegångsbalken).
Häktningsskäl
För att en person ska kunna häktas enligt huvudregeln i 24 kap. 1 § rättegångsbalken krävs sannolika skäl för brottsmisstanke, att brottet når den strafftröskel som lagen anger och att minst ett av följande särskilda häktningsskäl föreligger:
- Flyktfara: risk att personen flyr eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff.
- Kollusionsfara: risk att personen genom att undanröja bevis eller på annat sätt försvårar sakens utredning.
- Recidivfara: risk att personen fortsätter sin brottsliga verksamhet.
Vid allvarligare brottslighet finns en särskild häktningspresumtion: är det föreskrivna minimistraffet tillräckligt högt ska den misstänkte häktas om det inte är uppenbart att skäl till häktning saknas. Även då krävs alltså en prövning i det enskilda fallet.
Häktning på enbart skälig misstanke – utan att kravet på sannolika skäl är uppfyllt – kan undantagsvis beslutas enligt 24 kap. 3 § rättegångsbalken, om det är av synnerlig vikt att personen tas i förvar i avvaktan på ytterligare utredning.
Enligt proportionalitetsprincipen i 24 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken får häktning bara beslutas om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men som den innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Denna prövning görs alltid, oavsett vilket häktningsskäl som åberopas.
Beslut och omprövning
Om domstolen beslutar om häktning ska den normalt bestämma en sista dag för åtal. Om åtal inte väcks inom två veckor ska en ny häktningsförhandling som huvudregel hållas med högst två veckors mellanrum fram till åtalet. Domstolen kan i vissa fall bestämma längre mellanrum om en ny förhandling uppenbart skulle sakna betydelse.
Före åtal är den sammanhängande häktningstiden för en vuxen som huvudregel högst nio månader. Tiden får överskridas om det finns synnerliga skäl. För personer under 18 år är motsvarande huvudgräns tre månader – se Mitt barn är frihetsberövat.
Åklagaren kan när som helst häva ett anhållande eller begära att häktningen hävs om skälen inte längre finns. Häktningen ska hävas så snart det inte längre finns skäl för den. Innan åtal har väckts får åklagaren själv häva ett häktningsbeslut och ska då underrätta domstolen.
Är häktningsförhandlingen offentlig? Ofta är den åtminstone delvis offentlig, men domstolen kan besluta om stängda dörrar med hänsyn till förundersökningssekretess eller den unges skydd. Fråga tingsrätten om tid, sal och vilka delar allmänheten får närvara vid.