Vad får jag prata om med en anhörig som har restriktioner?

Kort svar

Du kan normalt prata om familjen, barnen, hälsan och vardagen – så länge uppgifterna inte har någon koppling till brottsmisstanken eller utredningen.

Prata inte om vad som påstås ha hänt, vad någon har berättat för polisen, vilka bevis som finns, vilka personer som har hörts eller vad den misstänkte bör säga. Förmedla inte heller uppgifter om polisens åtgärder, andra misstänkta, målsägande eller vittnen.

Om du är osäker: avbryt ämnet och be den frihetsberövade att tala med sin försvarare.

Viktigt att komma ihåg

Att en person har restriktioner betyder inte att personen är dömd eller skyldig. Restriktionerna är en tillfällig utredningsåtgärd. De får användas för att minska risken att den misstänkte undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar brottsutredningen.

Restriktionerna kan vara olika omfattande. En person kan exempelvis få ta emot brev men inte ringa, eller få ha ett övervakat samtal med en viss familjemedlem. En annan person kan under en period vara förbjuden att ta emot besök, använda telefon, läsa tidningar eller vistas tillsammans med andra intagna.

Det finns därför ingen fullständig lista över enskilda ord som alltid är förbjudna. Det exakta beslutet och villkoren för den aktuella kontakten är avgörande. När kontakt med en anhörig har tillåtits trots restriktioner är den tryggaste praktiska regeln ändå att inte diskutera målet alls.

Säg gärna: ”Jag tänker på dig. Barnen mår bra. Vi tar hand om det praktiska.”

Säg inte: ”X har berättat detta för polisen. Du bör säga så här nästa gång du blir förhörd.”

Vad är restriktioner?

Restriktioner är inskränkningar i en frihetsberövad persons kontakt med omvärlden. De kan beslutas när det finns en konkret risk för att personen undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen. Den risken brukar juridiskt kallas kollusionsfara.

Restriktioner ska inte användas som bestraffning. De får inte heller göras mer ingripande än vad som är nödvändigt. Behovet ska bedömas individuellt och restriktionerna ska omprövas när utredningen utvecklas.

Restriktioner kan avse

Enligt häkteslagen kan ett beslut omfatta inskränkningar i rätten att:

1. placeras tillsammans med andra intagna,
2. vistas i gemensamhet med andra intagna,
3. följa vad som händer i omvärlden, exempelvis genom radio eller tv,
4. inneha tidskrifter och tidningar,
5. ta emot besök,
6. kommunicera elektroniskt, exempelvis genom telefon eller ett godkänt videosamtal,
7. skicka och ta emot brev eller andra försändelser.

Restriktioner behöver alltså inte omfatta allt på listan. Domstolen ska ta ställning till vilka slag av restriktioner som får användas i det enskilda fallet.

Restriktioner är inte samma sak som kontaktförbud

Begreppen blandas ibland ihop:

• Häktesrestriktioner begränsar en gripen, anhållen eller häktad persons kontakter med omvärlden för att skydda en brottsutredning.
• Kontaktförbud är ett separat beslut som förbjuder en person att kontakta eller närma sig en viss skyddsperson.
• Yppandeförbud är en särskild tystnadsplikt som kan beslutas beträffande uppgifter som har kommit fram exempelvis vid en förhandling bakom stängda dörrar eller i samband med ett förhör.

Att en anhörig är häktad med restriktioner innebär därför inte i sig att du som anhörig har fått ett allmänt kontaktförbud eller ett yppandeförbud. Däremot måste du följa villkoren för den kontakt som tillåts, och du bör vara mycket försiktig med att sprida information som kan skada utredningen eller den frihetsberövades försvar.

Vem bestämmer vad?

Flera aktörer har olika roller. Det är en vanlig källa till missförstånd.

För en person som är gripen eller anhållen – innan domstolen har fattat ett häktningsbeslut – kan undersökningsledaren eller åklagaren besluta om restriktioner om det finns kollusionsfara.

Vad får jag kommunicera om?

Det är viktigt att skilja på fyra olika saker som ofta blandas ihop: (1) riskreducerande råd om vad som är klokt att undvika för att inte oavsiktligt skada utredningen, (2) faktiska restriktionsbeslut som domstolen och åklagaren har fattat om just er kontakt, (3) ett eventuellt yppandeförbud som gäller specifika uppgifter du har fått del av, och (4) handlande som kan vara självständigt straffbelagt, till exempel övergrepp i rättssak eller skyddande av brottsling. De tre första kategorierna handlar om vad som är tillåtet eller klokt i kontakten med den frihetsberövade. Den sista handlar om ditt eget agerande och kan gälla oavsett om några restriktioner finns eller inte.

Nedanstående gröna, gula och röda ämnen är i första hand riskreducerande råd – en praktisk vägledning för att undvika att skada utredningen eller ge upphov till nya misstankar. De är inte en uttömmande juridisk lista över förbjudna samtalsämnen. Vad som faktiskt är tillåtet i just ert fall avgörs av det konkreta restriktionsbeslutet och av Kriminalvårdens säkerhetsregler.

Det avgörande är inte om uppgiften känns oskyldig, utan om den kan ha betydelse för utredningen.

Försök inte kringgå reglerna genom att använda barn, släktingar, vänner, andra intagna eller advokaten som budbärare.

Även vardagsfrågor kan bli känsliga om de har anknytning till den misstänkta händelsen. Ett besked om att ”bilen står kvar hemma” kan exempelvis vara oskyldigt i ett mål men relevant bevisinformation i ett annat. Vid minsta tvekan bör du fråga försvararen innan du förmedlar uppgiften.

Vad gäller för olika kontaktvägar?

Samma försiktighet gäller oavsett kontaktform. Reglerna och riskerna ser ändå lite olika ut för brev, telefon och besök. Hur du hittar personen och ordnar ett brev, ett samtal eller ett besök praktiskt beskrivs på sidan Kontakta anhörig. Här beskrivs vad kontakten får innehålla.

Om barn ska ha kontakt med den häktade

Kontakt med en frihetsberövad förälder eller närstående kan vara viktig för ett barn. Samtidigt ska ett barn aldrig göras ansvarigt för att förstå eller hantera restriktionerna.

Hjälp barnet att hålla samtalet tryggt

Inför ett samtal eller besök kan en vuxen säga:

”Ni kan prata om skolan, kompisar, vad du har gjort i veckan och att ni saknar varandra. Frågor om det som har hänt tar de vuxna och advokaten hand om.”

Barnet bör inte:

• bära meddelanden mellan vuxna,
• tillfrågas om vad polis, vittnen eller andra familjemedlemmar har sagt,
• få instruktioner att minnas eller berätta något på ett visst sätt,
• användas för att ställa frågor som en vuxen inte själv får ställa,
• behöva hålla hemligheter om utredningen.

Barn under 18 år behöver vårdnadshavares godkännande för besök. Barn behöver också vanligtvis ha med sig en vuxen. Kontakta häktet i god tid för information om blanketter, besökstider och vad barnet får ta med sig.

Om barnet vill skicka en teckning eller ett fotografi bör häktet tillfrågas först. Materialet kan omfattas av samma kontroll som andra försändelser.

Kan jag kontakta den häktades advokat?

Ja. Du kan alltid kontakta försvararen för att lämna information eller be om vägledning. Det betyder däremot inte att försvararen kan berätta vad som händer i ärendet.

Försvararen företräder den misstänkte, inte familjen, och har tystnadsplikt. Utan klientens samtycke kan advokaten normalt inte lämna uppgifter om klienten eller utredningen. Även med samtycke kan advokaten behöva avstå från att förmedla information om det riskerar att skada utredningen eller försvaret.

Det här kan du göra

• Lämna dina kontaktuppgifter och din relation till den frihetsberövade.
• Beskriv en akut eller praktisk familjefråga kortfattat.
• Fråga om en viss vardagsuppgift kan förmedlas på ett säkert sätt.
• Lämna information som du tror kan ha betydelse för försvaret.
• Be försvararen att, om det är lämpligt, diskutera en lättnad eller ett undantag från restriktionerna med åklagaren.

Det här bör du inte förvänta dig

• Att advokaten bekräftar att en person är klient.
• Att advokaten lämnar ut förhör, bevisning eller klientens inställning.
• Att advokaten vidarebefordrar ett meddelande som den frihetsberövade inte själv får ta emot.
• Att advokaten kan påverka Kriminalvårdens praktiska besöks- eller telefonrutiner direkt.

Advokaten får inte användas som en kanal för att kringgå restriktionerna. Advokatens särskilda rätt att tala ostört med klienten finns för att försvaret ska kunna förberedas, inte för att föra privat information mellan klienten och omvärlden.

Hur tar jag reda på exakt vad som gäller?

Det är inte säkert att du som anhörig får full information om restriktionsbeslutet. Uppgifter om frihetsberövandet och utredningen kan omfattas av sekretess. Den frihetsberövade och försvararen har däremot möjlighet att ta del av de beslut som rör personen.

Gör så här:

1. Be den frihetsberövade fråga personalen. Personen ska få information om de restriktioner som har beslutats.
2. Kontakta försvararen. Fråga om en viss kontaktform eller ett visst praktiskt besked kan tillåtas. Försvararen kan inte alltid svara i detalj, men kan ofta ge ett säkert handlingsråd.
3. Ansök genom rätt kanal. Besöks- och telefontillstånd hanteras enligt häktets rutiner. Den häktade behöver normalt själv ansöka.
4. Begär ett tydligt undantag. Om det finns starka skäl för kontakt, exempelvis barnkontakt, allvarlig sjukdom eller en akut familjehändelse, kan försvararen eller den häktade begära att åklagaren prövar en lättnad.
5. Utgå inte från gamla besked. Restriktioner kan ändras åt båda håll. Ett tidigare tillstånd innebär inte automatiskt att nästa samtal eller besök är godkänt.

Den häktade kan med hjälp av sin försvarare motsätta sig restriktioner och överklaga domstolens beslut. Åklagaren ska också ompröva sitt restriktionsbeslut när det finns anledning till det.

Vad händer om någon börjar prata om målet?

Om den häktade själv tar upp utredningen bör du avbryta direkt. Försök inte svara, bekräfta, rätta eller fylla i uppgifter.

Säg exempelvis:

”Jag kan inte prata om det här. Ta det med din advokat.”

Gå därefter över till ett neutralt ämne. Om samtalet fortsätter att handla om målet bör du avsluta det.

Om du av misstag redan har sagt något olämpligt:

• skicka inte ett nytt meddelande för att förklara, rätta eller dölja det,
• kontakta inte andra personer i ärendet,
• radera inte meddelanden eller annat material,
• kontakta försvararen och beskriv sakligt vad som hände.

Ett enstaka misstag innebär inte automatiskt att du har begått ett brott. Restriktionerna riktar sig i första hand mot den frihetsberövades kontakter och det finns inget allmänt brott som heter ”brott mot restriktioner” för att en anhörig råkar nämna fel ämne.

Konsekvenserna kan ändå bli betydande:

• samtalet eller besöket kan avbrytas,
• ett brev kan hållas kvar,
• ett undantag eller telefontillstånd kan återkallas,
• framtida kontakt kan vägras eller begränsas,
• åklagaren kan anse att behovet av restriktioner kvarstår,
• kommunikationen kan få betydelse i den fortsatta utredningen.

Aktiva försök att påverka en person, hota ett vittne, undanröja bevis eller hjälpa någon att undgå lagföring kan – beroende på omständigheterna – utgöra andra brott, exempelvis övergrepp i rättssak eller skyddande av brottsling. Det är alltså stor skillnad mellan att råka uttrycka sig olämpligt och att medvetet försöka påverka utredningen.

Får jag skriva om målet på sociala medier eller prata med pressen?

Ett restriktionsbeslut är inte automatiskt ett generellt tystnadsförbud för familjen. Det betyder dock inte att det är klokt eller riskfritt att publicera information om utredningen.

Undvik att lägga ut:

• namn eller bilder på målsägande och vittnen,
• uppgifter om vad någon har sagt i förhör,
• bilder på handlingar, chattar eller teknisk bevisning,
• uppgifter om beslag, husrannsakningar eller polisens planerade åtgärder,
• spekulationer om skuld, motiv eller alternativa gärningspersoner,
• information som kan nå den häktade genom andra personer,
• känsliga uppgifter om barn eller brottsoffer.

Publicering kan skada både utredningen och försvaret. Den kan också aktualisera andra rättsregler, exempelvis om förtal eller olaga integritetsintrång. Om du har varit närvarande vid en förhandling bakom stängda dörrar eller ett förhör kan det dessutom finnas ett särskilt yppandeförbud som måste följas.

Om en journalist kontaktar dig har du ingen skyldighet att svara. Be om namn och kontaktuppgifter, säg att du återkommer och rådgör med försvararen innan du uttalar dig.

Upphör restriktionerna när åtal väcks?

Inte automatiskt. Restriktioner kan ändras eller upphävas när risken för att utredningen skadas minskar, men det krävs ett nytt beslut eller en tydlig lättnad. De kan i vissa fall finnas kvar under huvudförhandlingen eller i väntan på dom.

Utgå därför aldrig från att följande händelser i sig betyder att det är fritt att diskutera målet:

• att åtal har väckts,
• att förundersökningsprotokollet har blivit offentligt,
• att en tidningsartikel har publicerats,
• att ett vittne redan har hörts av polisen,
• att huvudförhandlingen har börjat eller avslutats,
• att en dom har meddelats men inte fått laga kraft.

Fråga försvararen eller häktet vad som gäller just nu. När en person börjar avtjäna ett fängelsestraff gäller andra regler om kontakt och säkerhet än de utredningsrestriktioner som används under häktningstiden.

Vanliga frågor